Varbergs Flugfiske Klubb - 1987






Historik

Varbergs Flugfiskeklubb bildades under våren 1987 av entusiastiska flugfiskare. Klubben sökte efter ett eget fiskevatten och får överta Varbergs amatörfiskeklubbs arrende av Himleån. Vid den tidpunkten fanns inte mycket laxfisk i Himleån vilket medförde att klubben ville fokusera på att restaurera Himleåns vattensystem samt rädda den genuina havsöringsstammen till eftervärlden. Därför startade ” Projekt Rädda Himleån” 1989.

”Projekt rädda Himleån”

Projekt rädda Himleån startade 1989 efter att medlemmar från Varbergs Flugfiskeklubb under vinterhalvåret 1988-89 gjorde en fullskalig inventering av hela Himleåns vattensystem. När sammanställningen av inventeringsmaterialet hade gjorts fann man att det fanns förutsätt-ningar att bl.a rädda den lilla genuina havsöringstammen som fanns kvar i Himleån. Medlemmarna skrev en fiskevårdsplan över olika åtgärder som behövdes göras i Himleån för att öka populationen av havsöring. Planen sträckte sig från 1989-99 med olika delmål. Planen presenterades för Länsstyrelsen, Varbergs kommun och dåvarande Fiskeristyrelsen, idag Fiskeriverket. Samtliga instanser godkände planen utan några invändningar. Redan under sommaren 1989 började medlemmarna att göra biotopvård och bygga en laxtrappa i Himleån vid Göinge-gården.

Sedan starten sommaren 1989 har det lagts ut ca 60 000 ton med grus och sten i Himleåns vattensystem till lek- och uppväxtplatser för lax- och havsöring. Alla kraftverk och definitiva vandringhinder (bl. a dammar) är utrivna (6 st). Vandringsfisken kan numera vandra ända upp till källsjöarna Lilla och Stora Neden. Detta är unikt i Sverige. Det har planterats mer än 5000 klibbalar utmed åbrinkarna vid Himleån. Gamla kulvertar som hindrat fiskens vandring har grävts upp och ersatts med nya stensatta trummor. Förbättringar i andra kulvertar har också gjorts. Detta är bara en del av allt som hitintills har gjorts i Himleåns vattensystem.

När projektet startade fanns det ca 25 st föräldrapar av havsöring som lekte i de nedre delarna av Himleån. Vattendraget hade ingen egen laxstam. Smoltproduktionen låg enligt Fiskeri-styrelsen på ca 2500 individer/år och det var precis så att den genuina öringstammen klarade sig. Numera vandrar det upp ca 2500-3000 laxfiskar varje år i vattensystemet för att leka. Detta genererar en smoltproduktion på ca 25 000-30 000 individer/år.

Slutmålet med projekt rädda Himleån är att smoltproduktionen skall ligga stabilt på runt 50 000-60 000 individer/år, vilket genererar ca 5000-6000 lekfiskar/år. Laxfisken skall kunna leka i hela huvudfåran från Göingegården upp till Stora Neden och i samtliga biflöden.

Under hösten 2005 konstaterades att Himleåns laxungar blivit smittade av Gyrodactylus Salaris vilket är en hudparasit. Klubben misstänkte att även Himleån förr eller senare kunde bli smittad. Hur mycket smittan kommer att påverka Himleåns population av laxungarna återstår att se (öringungarna påverkas inte eftersom dom är resistenta mot parasiten). Klubben ser effekterna först vid höstens elfiske. Blir det en nergång av laxungar så gynnar det öringungarna eftersom de lever i samma habitat (livsområden). Smoltproduktionen minskar inte totalt sett eftersom öringen tar över laxungarnas revir och ståndplatser.

Klubbens fiskevårdspolicy påverkas inte av detta, inriktningen är den samma som tidigare med en kraftig insats mot fiskevård i och runt Himleåns vattensystem, fullskaliga biotopvårdsåtgärder i huvudfåran och i biflödena samt att kvävedammar/våtmarker skall anläggas på ett flertal ställen utmed Himleån och biflödena. Klubbens avsikt är att värna vår gemensamma natur. Himleåns vattensystem har blivit vårt skötebarn.

Varbergs flugfiskeklubbs strävan har alltid varit att på bästa sätt restaurera vattendraget så att alla arter gynnas och att skydda Himleåns vattensystem och dess närmiljö. Vi har kommit en bit på vägen, men ännu finns mycket kvar att åtgärda.